Spåren efter Husabys roll som biskopssäte syns i form av den praktfulla medeltidskyrkan och ruinerna efter biskop Brynolf Gerlakssons borg. Här hittar du också Sankt Sigfrids källa, enligt traditionen den källa där Olof Skötkonung döptes i början på 1000-talet.

Biskopsborg byggd i fem etapper

Under hela medeltiden var Husaby ett viktigt biskopssäte, även om Skara var stiftshuvudstad med domkyrka. 1527 drogs kyrkans egendom i Husaby in till kronan i samband med reformationen och biskopsborgen förstördes därefter. Borgen grävdes ut och undersöktes på 1960-talet. Biskopsborgen är byggd i fem etapper, från omkring 1480 och framåt, av biskop Brynolf Gerlaksson. Platsen var bebyggd redan på 1200-talet, men den tidigare gården kan ha legat närmare kyrkan. En del forskare menar att borgen började byggas redan före biskops Brynolfs tid, i början av 1400-talet. Den äldsta delen av borgen är det kvadratiska stenhuset, vars sydvägg ännu reser sig mer än femton meter hög. Huset hade fyra våningar. På bottenvåningen fanns tre rum och ett litet utrymme som antagligen fungerade som fängelse. Andra och tredje våningen innehöll bostadsrum och en sal, medan fjärde våningen var enklare. Bottenvåningen finns fortfarande bevarad. Borgen byggs om till försvarsborg Det ursprungliga stenhuset byggdes snart om till försvarsborg.

Etapp två var en utbyggnad i sydväst, troligen just i försvarssyfte

Tredje etappen bestod av ännu en utbyggnad på västsidan. Tjocka murar byggdes kring en brunn, för att säkra borgens vattenförsörjning. Därefter byggdes en ringmur runt hela borgen. Den är upp till en och en halv meter tjock och bevarad upp till två meters höjd. Slutligen byggdes en ekonomibyggnad i korsvirkesteknik och ytterligare några mindre tillbyggnader. De hade både en ekonomisk funktion och en försvarsfunktion i form av en kanonglugg och ett flankeringstorn. Trots murar och torn var Husaby på grund av läget och avsaknaden av vallgravar en ganska svag befästning. Byggnaden innehöll en riktig finess – centralvärme! Det kyliga stenslottet värmdes delvis upp av en varmluftsugn, en så kallad hypokaust. Genom ledningar leddes värmen från ugnen upp genom väggarna. Troligen var det biskopens praktsal som fick ta del av värmen. Systemet är känt från flera medeltida byggnader i Sverige, bland annat Vadstena kloster och biskopshus.