Kyrkan uppfördes troligen under första halvan av 1100 talet och bestod av ett rektangulärt långhus med ett smalare, rakt avslutat kor. Utgrävningar gjordes 1929–30. Kyrkan revs omkring 1781, då den ersattes av den nya gemensamma Bjärklunda kyrka, byggd av sten och material från både Bjärka och Härlunda gamla kyrkor. Ruinen är idag väl överväxt med vegetation, men flera grundmurar är ännu tydligt synliga – speciellt altarfundamentet som anses vara "mycket välbevarat".

Utgrävningen 1929–30 dokumenterade gravhällar och långbänkar – en stenhäll över en kyrkograv tros härstamma från en kvinna vid namn Metta Kafle från närliggande Bjärka gård.

Den nya kyrkan, Bjärklunda, invigdes 2 december 1781 och byggdes exakt vid sockengränsen mellan Bjärka och Härlunda. Tornet tillkom 1862 enligt ritningar av Ludvig Hawerman, och inventarier som altartavlor och dopfuntar från de gamla kyrkorna flyttades dit. Dopfunten i vapenhuset kommer från Bjärka, medan dopfunten i koret kommer från Härlunda.

Ruinen ligger "mitt ute i ingenstans", överväxt och på platsen syns spår av gravstenar och grundmurar. Västergötlands museum har lämnat artefakter som kyrkhärbärget från Bjärka, som flyttades till Fornbyn i Skara 1930. Ruinen är vackert men vildvuxen, med en särskild atmosfär av bortglömdhet och historisk mystik.