Ruinen är av en liten medeltida landsbygdskyrka byggd under 1100 talet, övergiven i slutet av 1500 talet efter reformationen och församlingens sammanslagning. Utgrävningar och restaurering genomfördes på 1960 talet; innan dess var ruinen övervuxen och låg dold som en jordkulle. Ruinen består av: Rektangulärt långhus (cirka 14,1 m × 6,7 m) med ett rakslutet. Grundmurar bevarade upp mot 1 meter höjd, dagens ruintyta är konserverad med gräs över. En ambo (nisch med trappa) finns bevarad i väggen mellan långhus och kor, en ovanlig föregångare till predikstolar.

Altarets fundament och dopfuntens fot är kvarlämnade och tydliga. Stenbänkar är murade fast längs långhusväggarnas insida (46 cm hög, 40 cm bred). Golvet består av ursprungliga kullerstenar i kalkbruk, med koret något upphöjt. Under utgrävningarna återfanns ett 1500-talssilvermynt i långhuset. Även fundament av dopfuntens fot dokumenterades. Några gravar eller kyrkogårdsrester kunde inte säkerställas under utgrävningarna.