Efter 1822-års stadsbrand så tillkom även nya fattighuset ”Bracka”, där satt gummorna och stickade strumpor och spritade fjädrar, gubbarna fick arbeta ute i staden med att hugga ved med mera. Pengarna som fattighjonen tjänade användes mest till kaffe och snus. Många boende på Bracka hade smeknamn som t.ex Fläska Stina och Lilla krycka Maja. Det var inget lyxliv som levdes i fattighuset fram till 1903, maten bestod mest av sill och välling. Fast man festade till det på söndagar då man serverade köttsoppa. Man åt även så kallad Sluring på saltspad, den bestod av små bitar av saltat fläsk som stekts och blandat med potatis, rotfrukter, mjöl och korngryn till en smet. Fattighuset hade plats för 72 personer som inhystes i 10 rum.

Här har vi innegården vid Bracka fattigstuga, man måste säga att fattigstugan låg väldigt centralt. Fattigstugan revs år 1927 för att förbereda plats för det nya salutorget. Det var nog ingen dans på rosor att leva som fattig på denna tid, det ser inget vidare ut på innegården för dessa barn som står i bakgrunden och studerar fotografen. Båda bilder är fotograferade år 1914 och det är väl tur att dessa fattighus inte finns kvar längre.