Familjen Eiserman på bilden.
Byggnaden mot Viskan är i grunden den äldst kvarvarande byggnaden i kvarteret. Den uppfördes ursprungligen för Annebergs Spinneri redan på 1870-talet. Den fungerade senare, på 1910-talet, för trikåtillverkning inom företaget AB Carl Eisermans Trikåfabrik. Byggnaden ingick efter 1913 som en del i AB Sveriges Förenadetrikåfabrikers Avdelning A. Ursprungligen hade byggnaden ett shedtak men detta revs i samband med att byggnaden ombyggdes 1943. Den fick ett nytt bågformat tak med taklanterniner. Takformen är udda och består av två kopplade bågar samt en lägre del som är utformad som ett flackt pulpettak. I två etapper 1967 och 1971 ersattes byggnadens karaktäristiska svängda fasad mot öster utmed Viskan. Den ursprungliga fasaden stupade rakt ner i Viskan medan den nya fasaden, som även den är svängd, är indragen cirka 2 meter från åkanten. Den äldre byggnadens grundmur finns fortfarande kvar och avslöjar byggnadens ursprungliga läge. Ansvarig för ombyggnaden var Ingenjörsfirman Jacobson & Widmark AB. Den nya fasaden mot öster och det nya taket gör att byggnaden idag uppfattas som betydligt yngre än den i grunden är.
Byggnaden som byggdes ut mot Nils Jakobssonsgatan är uppförd 1967 i gult tegel för "Avdelning W". Byggnaden är ritad av AB Brodefors & Mattson Byggkonsult i Göteborg. Byggnaden är en volymmässigt mycket stor hallbyggnad med ett papptäckt sadeltak. Byggnaden har fasader av gult tegel och långsidor avslutas upptill med en cirka en meter brett fält av korrugerad plåt som ligger utanpå tegelfasaden. Även gavelfasaderna avslutas upptill med korrugerad plåt. Byggnaden är uppförd i ett suterrängläge med en stor hall i övre planet som ursprungligen användes som sticksal. Suterrängvåningen användes som lager. Få förändringar har gjorts i byggnaden. Ett nytt trapphus tillkom 1971 vid den södra fasaden och en mindre förändring gjordes 1991 när gavelfasaden mot väster fick nya fönsteröppningar och en ny stor port togs upp. De nya fönstren har en lila/purpur färg. Byggnaden är ett bra exempel på den extremt funktionsanpassade fabriksarkitektur som uppfördes på 1960-talet. Byggnadens nästan helt slutna fasader och den i princip oindelade interiören är tidstypisk. Idag finns en pappers- och emballagegrossist i byggnaden.

Denna bild fotograferade jag den 11 mars 2022.
Byggnaden ut mot Kyrkogårdsgatan är en kvarvarande del av en i övrigt riven byggnad från 1939. Byggnaden innehöll ursprungligen garage och verkstad. I samband med att byggnaden mot Nils Jakobssons gatan uppfördes år 1967 revs delar av byggnaden och denna kvarvarande del ombyggdes till kontor. Ett antal relativt stora fönsteröppningar togs vid det här tillfället upp i främst den västra fasaden. Byggnadens ursprungligen putsade fasader är idag i huvudsak klädda med rödfärgade eternitplattor. Gaveln mot söder avslutas dock upptill av korrugerad plåt och en mindre del mot öster har gul tegelfasad. Byggnaden har ett bågformat tak som är täckt med tjärpapp. Byggnaden som intill Viskan uppfördes 1966 i gult tegel. Byggnaden, som är en hallbyggnad i en våning har ett flackt sadeltak och vänder gavlarna mot väster och öster (Viskan). Slutna fasadytor dominerar byggnaden. Ett antal mindre fönsteröppningar finns i gaveln mot öster och en entré finns i den södra fasaden. Byggnaden är en representant för den funktionella fabriksarkitektur som kännetecknar 1960-talet.
Just i detta område runt Druvefors med gamla Spårgatan finns det många gamla fabriker är ett område som man behöver spara på eftervärlden. Dock är det synd och skam att man byggde stadsmotorvägen mellan byggnaderna. Det var många fönster som man murade igen och att man murade igen den stora pampiga entrén som man fortfarande kan se spår av. Just denna motorväg delar av Borås i två delar och samtidigt förstör man en gammal vacker byggnad. Som jag skrev i ett annat blogginlägg så förstör man hela Druvefors med dessa höghus som man bygger runt gamla Åkerlunds spinneri.