Drottning Kristina utfärdade år 1649 en skjuts- och gästgiveriförordning då vägnätet uppmättes och skjutsnätet ordnades. De allmänna landsvägarna mättes upp och varje helmil markerades med en milstolpe eller milsten. Milstolpar tillverkades i trä, sten eller järn beroende på vilket material som lättast fanns att tillgå.

Uppmätandet av vägnätet blev nödvändigt eftersom resandet ökade kraftigt för Kronans ämbetsmän. Kronan införde traktamente och resepenning till sina ämbetsmän men behövde då också större kunskap om avstånden i landet. Syftet med milstolpar var alltså att få fram tillförlitliga underlag för beräkning av reseresättning.

Enligt 1734 års gästgivareordning skulle också vägsiare uppsättas, där vägen förde ”till någon Stad, Sochn, Bruk, Sjöhamn eller annan kundbar ort”. Även halvoch fjärdedels mil skulle markeras hädanefter. Vägsävarna tillverkades i trä, sten eller gjutjärn, precis som milstolparna. Endast ett fåtal av trä är idag bevarade och Granne Påle är en av dem.

Milstolpar och vägsiare uppsattes ofta på upplagda stenrösen. Helmilstolpar pryddes gärna med ett kungligt namnschiffer under krona eller annat emblem och kan förutom milantalet bära årtal och landshövdingens initialer. Kronan ålade nämligen landshövdingarna att övervaka uppsättandet av milstolpar och vägsiare. En väg med milstolpar markerar att det är en historiskt viktig led som också utgjort en del av ett större sammanhängande vägnät. Milstolpar och gamla vägsiare är egenskap av fasta fornlämningar skyddade i lag sedan 1943.

Granne Påle som står här idag är en kopia av den ursprungliga.