Vrångstads gravfält består av ett stort järnåldersgravfält daterat till cirka 200-600 e.Kr. Det består av ungefär 90 gravar i form av högar, långhögar, resta stenar och domarringar, uppdelat i två stora områden som en gång i tiden hängde ihop. Men här finns också en av Sveriges mest välbevarade långdösar från stenåldern och hällristningar från bronsåldern. Det betyder att gravfältet använts i någon form i nästan 5000 år, kanske ända fram tills det att man började samla sina döda runt kyrkan istället.

Den övre delen av gravfältet är beläget på en bergsplatå och är utmärkande för sin natursköna miljö. Den består av cirka 60 gravar och tio resta stenar. Även om gravfältet en gång låg öppet med en fantastisk utsikt över dalgången, så utgör nu en granskog en barriär mot dalen.

Den nedre delen består av minst 25 högar, två stensättningar och två resta stenar. Vandrar man vidare på stigen så kommer man till två ovanligt stora domarringar i en glänta. De är också ovanliga för att de tangerar varandra och i slänten nedanför ligger fler stenar, vilket kanske tyder på att ännu fler domarringar har funnits på platsen.

Ytterligare en bit in i skogen ligger långdösen från stenåldern ensam i en annan glänta. Den så kallade megalitgraven är nästan otroligt välbevarad med tanke på att den legat på platsen i omkring 5000 år. Långdösen mäter 23 meter och består av en kammare med en hög runt om.

På andra sidan vägen vid parkeringsfickan pekar en liten skylt in till hällen med hällristningarna. Hällen består av två ganska märkliga ristningar. Dels en enorm men enkel och oförklarlig figur, samt en stor vagn med fyra hjul. Hällristningarna är målade och framträder tydligt.